Platåskor

Platåskor förknippas starkt med 70-talet, men att skor med tjocka sulor uppfanns då är inget annat än ett missförstånd. 2000 år av människor som vill se längre ut föregår 1970-talet. Sedan modehistorians början har vi strävat uppåt – bokstavligen. Platåskor var och är det enklaste sättet att nå lite högre, och från början var tanken att framstå som mer gudalik. Längdens symboliska kraft genomsyrar språket än idag; att stå över någon eller något, att stå högt i rang, att vara överklass…

Förutom fascinationen för längd bär platåskor med sig vissa praktiska fördelar. Idag rör det sig kanske främst om att det är bra att komma upp en bit från marken när det är blött och kallt, medan det förr i tiden var en fråga om att till exempel synas på en scen; i antikens Grekland bar skådespelarna som porträtterade de viktigaste rollfigurerna högst platå. Av grekerna kallades skorna buskins och snörades vanligtvis upp över vaden med skosnören i läder, och platån var gjord i trä eller kork.

I 1300-talets mellanöstern användes de i badhus för att slippa vätan på golvet. De namngavs kabkabs på grund av ljudet som uppstod när sulan slog emot badhusens golv. Kabkabsen dekorerades med snäckor och eifelben. Under medeltiden i Europa brukades skor med höga platåer, så kallade pattens, av den enkla anledning att gatorna var otroligt smutsiga.

Europeerna tog sig ur den medeltida smutsen och platåskorna användes därefter främst av kunglighet och adel. De förfinade platåskorna, chopinerna, användes bland annat i Italien. Där gömdes platån av långa kjolar för att förstärka illusionen av längd. Sulorna kunde vara uppåt 80 centimeter höga (!) och bärarna kallades “Hälften kvinnor, hälften trä”.

Trots att skorna var mycket svåra att röra sig i populariserades de bland franska kungliheter också, med hjälp av Catherine de Medici som endast nådde 150 cm över marken utan dem. Brittiska parlamentet förbjöd dock gifta kvinnor att bära platåskor 1670, tillsammans med bland annat löshår och smink.

En annan sorts platåskor, okobos, bars av geishor i Japan under 1700-talet. Denna modell liknar dagens flipflops fast med hög platå. Tråden som löpte vid stortån varierade i färg beroende på geishans status. Själva sulan var gjord i trä, men urgröpt för att inte tynga ner gången för mycket.

Under tidigt 1930-tal designade Moshe Kimmel en platåsko som bär många likheter med dagens platåskor. Han designade dem till skådespelaren Marlene Dietrich, en filmlegend känd från klassiker som Shanghai Express och Desire. Kimmel var jude och tvingades fly hemstaden Berlin för Los Angeles, där han öppnade en skofabrik 1939. Platåskorna blev på så sätt moderna bland Beverly Hills inflytelserika societet.

Platåskons moderna storhetstid började 1967. Under 70-talet var kärleken till platåskorna vida utbredd och de bars av såväl kvinnor som män. Allt från sandaler till stövlar med platå var gångbart, och skulle gärna kombineras med utsvängda jeans. Idoldyrkan bland de yngre generationerna förklarar platåskornas genomslagskraft: på de färgglada musiktidsskrifterna syntes idolerna med platåskor. Däribland Elton John, Brian Eno, New York Dolls, Sweet och T. Rex. Under tidigt 70-tal adopterade David Bowie personan Ziggy Stardust och sågs på scener och tidningsomslag runtom i världen med röda platåstövlar i lack och skyhöga svarta platåsandaler. Den kanske mest inflytelserika platåsko-bäraren var dock John Travolta i Saturday Night Fever.

Under 1993 gjorde platåskorna en minnesvärd comeback. Vivienne Westwood sände ut supermodellen Naomi Campbell i 23 cm höga platåskor, vilka fick henne att falla på catwalken. Geri Halliwell från Spicegirls skapade också hypen kring platåskorna. Hennes exemplar hade Storbritanniens flagga över sulan och inspirerade otaliga mängder ungdomar att försöka måla sina likadant. Det slutade med att till och med sneakers hade platå. En annan 90-talsfavorit var Buffalos som blev särskilt populära bland kickers – en subkultur främst associerad med techno. Kickers matchade Buffalos med vindbyxor och sweatshirts.

Klumpiga skor blev den stora trenden 2010, och med dem kom klumpiga sulor. “Flatform” blev ett ord och platta sandaler och oxfordskor med tjock sula var det nya heta. Märken som Chanel, Roberto Cavalli och Michael Kors gjorde de tjocksulade skorna till en del av sina kollektioner. Träskor, creepers, loafers, ballerinaskor, gothiska kängor – de försågs alla med tjock sula. Sulor som bemöttes med starka, men blandade känslor. Antingen älskade eller hatade. Omfamnade dem gjorde i alla fall stjärnor som Nicki minaj, Miley Cyrus, Ashley Tisdale and Lady Gaga. I Sverige är electro duon Rebbecca och Fiona ansiktet utåt för platåskor. Liksom de grekiska skådespelarna kan de med hjälp av platåskorna blicka ut över publikmassorna.